- Förra sommaren kom det en blåmes trippande på terassgolvet till oss. Den flög upp i min famn o var så tam o kelig. Jag har tänkt på den då o då, vad som hände med den o.s.v. För någon vecka sedan kände jag mej iakttagen då jag satt här vid datan. Vände mej om, och där satt den på gardinen bakom mej! Och det var samma blåmes, den hade nämligen ett mörkt blått streck precis under foten, som jag kände igen. Den flög runt, i sovrummet, till min hand, på gardinstänger samtidigt som den nickade med huvudet o kvittrade glatt. Jag tog ut den o satte den på vindskyddet, den tittade på mej, nickade o flög kvittrande iväg. - Då kom jag på mej själv att jag pratade med den - hejdå lille vän, vi ses nästa år, o så vinkade jag. Hmmm..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar